On me dit que nos vies ne valent pas grand chose

Det är på kvällen, natten och söndagseftermiddagen
som din frånvaro blir påtaglig
Som min egen personliga bakfylla
sätter längtan in som värst dagen efter
Då man bara vill spy på sig själv när man inser att det alltid är du endå
När jag inte längre kan söka tröst i att betrakta andra människor
vars närhet jag skulle vilja söka
om jag hade modet
Då jag inte ser en annan möjlighet än den du gäckande håller precis utanför mitt räckhåll
När varenda avklädning känns ovan, ensam och varje timme av sömnlöshet fylls av gamla ögonblick från ditt rum
Känns inte världen längre så full av möjlighet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0