Att skratta utan att kunna andas

Med hejdlöst gråt som enda utloppet
du finns kvar
varför finns du kvar?
varför håller du dig kvar?
står inför ett intimitetsliv i singular
blotta tanken på att inte längre ha dig
skrämmer mig till vanvett
jag kan inte andas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0