tandernapatork

din lukt
på min kudde
din beröring
kvar på min hud
dina viskningar
i mitt huvud
dina fingrar
geom mitt hår
dina andetag
kvar i rummet

bedövad

Denna period har jag alldelles för mycket att göra för alla människor ja vill spendera alldelles för mycket tid med.
Jag längtar så mycket,e men jag har en hypotes om att det endå är bra för en, även om det just känns som om ja skulle kunna spricka.

Nu har jag varit borta från skolan i en och en halv dag.
Börjar redan märka hur jobbigt det är att vara ensam, särkilt sen man spenderat helgen relativt själv.
Jag saknar alla, den roligaste jag har att umgås med nu är min mamma, vilket känns lite sådär, hon är ju dessutom inte hemma på dagarna.
Min feber verkar ha lagt sig, kanske på grund av att jag har trotsat min avsky för piller och tagit både penecelin och en och annan alvedon.
Eftersom jag endå är satt på dessa stora äckliga kapslar som får min mage att vända sig, är det lika bra att ta tjuren vid hornen, hoppas att det börjar hjälpa och hoppas att det är just halsfluss och inte nåt värre, som körtelfeber (min läkare upplyste mig att det på engelska heter Kissing-disease varpå han sa att min ålder är alldelles rätt för att få denna åkomma).
Nu har jag också börjat tröttna förfärligt på mina respektive musikkanalers smala utbud, våra egna få bra filmer och att vara jättehungrig för att det gör för ont att svälja något.

När man inte har någon person att wajna för får man wajna lite på bloggen, jag tycker att det vid denna sjukdoms stund är helt berättigat.
Funderar att dra på någon disneyfilm...

Idag är det den sista dagen på lovet, det känns ju sådär.

Tror det är en av mina absoluta favoritlåtar, en sån låt man sätter på igen precis efter att den tagit slut, för att den är så kort, men så himla fin.

Har nog aldrig haft lätt att sova i andras sällskap
men nu känns det nästan underligt att sova ensam.
Är fortfarande ovan och smått förvirrad,
törs än inte att sätta dig i genetiv.
kanske gör jag alldelles fel.
kanske är du alldelles rätt.

jag är snuvig
utmattad
äcklig
smått förlamad
hungrig
svag
förvirrad

mitt rum ser ut som skit
precis som jag

men det har aldrig känts så bra
att vara så handfallen
aldrig så bra
att vara

Jag har ju öppet och inte särkilt oblygt ständigt påpekat att jag ogillar ungar.
Skrikande, spyende, dreglande, gnällande, runtspringande, dumma.
Kanske detta har något med att ja fortfarande får en ogehaglig känsla i maggropen när jag tänker på hur jag var när jag var liten.
Men denna lilla människa växer för mig hela tiden... jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt som att säga att jag faktiskt tycker om henne.
När denna lilla lintott springer omkring med världens leende i hela ansiktet (som inkluderar en glugg mellan framtänderna liknande min), kramar mig helt spontant och frivilligt och lär sig att säga mitt namn snabbare än alla andras (kanske har något med att mitt namn endast är ett litet steg ifrån "mamma", men endå) så sväller min tillgivenhet för tösabarnet.
Men tro för guds skull nu inte att ja skall tycka om andra ungar för det.

Kanske börjar bli lite freaky, min grej för att ta kort på mitt näsblödande, men ja tycker fortfarande om det, lite äckliga och närgågna bilder...

Det är på kvällen, natten och söndagseftermiddagen
som din frånvaro blir påtaglig
Som min egen personliga bakfylla
sätter längtan in som värst dagen efter
Då man bara vill spy på sig själv när man inser att det alltid är du endå
När jag inte längre kan söka tröst i att betrakta andra människor
vars närhet jag skulle vilja söka
om jag hade modet
Då jag inte ser en annan möjlighet än den du gäckande håller precis utanför mitt räckhåll
När varenda avklädning känns ovan, ensam och varje timme av sömnlöshet fylls av gamla ögonblick från ditt rum
Känns inte världen längre så full av möjlighet

Hur jag älskar din tröstande röst
smeker
likt sommarbris
mitt förbittrade sinne
du överraskar mig med plötslig ömhet
något som får mig att vilja stanna
i blotta förvåningen

ett annat plan av självdestruktivitet
visar sig
när du inbjuder mig
att vara sårbar
så som jag inte får vara

Hon kommer ner med tåget imorgon bitti.

En mycket trevlig julavslutning med kära Schillerska, blir sugen på att ha ensemble, saknar Rävlandas elevval musik.